Chiliodling på friland

Nytt år, nya frön i jorden (2014) 
Förra året satte jag chilifröna först i slutet av april, och det var naturligtvis i senaste laget. I mitt förra inlägg där jag summerade förra årets odling skrev jag att jag i år skulle plantera i mitten av mars nästa gång. Nu blev det inte riktigt så ändå, men idag, dvs slutet av mars, pillade jag ner en omgång frön i jorden. Det får visa sig om jag sätter ytterligare en omgång närmsta tiden, eller om jag nöjer mig såhär.

Sorterna som jag planterat inför årets odling är:
  • Congo
  • Hot Paper Lantern
  • Sweet Patio Red Bush
  • Aji Blanco Cristal
  • Guajillo
  • Golden Cayenne
  • Habanero Lemon
  • Facing Heaven
  • Bulgarian Carrot
  • Pimenta da Neyde
  • Joe's Long
  • King of the North (detta är en paprika)
  • Espelette
Totalt blev det 49 stycken frön i jorden och det är antingen 3 eller 4 frön av varje sort i listan. Jag räknar med att det mesta ska ha tittat upp ur jorden om 2-3 veckor. Sen ska det få växa ytterligare någon vecka inomhus och därefter kommer jag sätta ut det i ett växthus, och sen blir det plantering i jord i början av juni. Cirka.

(Jorden som jag satte fröna i blev aningen blöt. Hoppas dom inte kommer ruttna bort. Vi får se.)

[ add comment ] ( 350 views )   |  permalink

Utomhusodling 2013 
Årets utomhusodling har varit något begränsad. Anledningen är att jag skaffat mig en kolonilott med stuga och allt och (medvetet) spenderat den mesta tiden på att fixa till stugan snarare än att odla så värst mycket. Likväl blev det ett gäng chiliplantor även i år.

Jag kom igång lite sent i år. Uppdrivningen inomhus påbörjades inte förrän i slutet av april och början av maj. Det avspeglade sig även i den skörd jag fick. Trots väldigt bra väder denna sommar så hade flera av sorterna svårt att bli klara i tid. I detta inlägg fokuserar jag på de sorter som faktiskt hann ge något under utomhussäsongen.

Nästa år ska jag sätta fröna i mitten av mars istället. Någon kanske undrar varför jag inte sår fröna redan i februari, eller ännu tidigare, eftersom plantorna då hinner växa sig större innan det där dags att sätta ut dem? Men det är just det som är problemet. Jag har inte plats inomhus till massvis med plantor om de växer sig stora. Särskilt inte om jag ska kunna ge dem tillräckligt med ljus för att de ska växa på ett bra sätt. Men mitten av mars får det bli nästa år...

Några av de sorter jag odlade i år som hann ge skörd var Espelette, Inca Red Drop, Aji Blanco Cristal, Blondie, Mulato Islena, Black Jalapeño, och Hungarian Yellow Hot Wax. Dessa plantor har alltså inte odlats i något växthus eller givits någon extra näring. På hela sommaren vattnade jag dem bara ca 3 ggr. Inget fjäsk alltså, bortsett från uppdrivning inomhus innan utplantering i början av säsongen.


Espelette - En stabil arbetshäst!



Inca Red Drop - Ger stor skörd. Frukten på bilden är något torkad.


Jag odlade också en paprika som heter King of the North, som hann bli klar. Kolla in den om du vill ha en vanlig paprika i ditt sortiment och inte har tillgång till växthus!

Årets favorit var dock Habanero Lemon. Detta är en Chinense-sort som gav riktigt stor skörd och frukterna fortsätter att mogna ända fram till nu (16 oktober) trots att sommarvädret sedan länge är förbi. Den som har försökt odla Chinense-sorter utomhus i Sverige vet att detta definitivt hör till undantagen. Dessa plantor gav fullt med hyfsat starka små rackare. Perfekt om man vill dosera styrkan lite olika. Även en liten frukt ger en meningsfull hetta. God smak dessutom! Halleluja!


Habanero Lemon - Årets utomhusfavorit!




[ add comment ] ( 829 views )   |  permalink

Mer grobarhetsexperiment med frön som sjunker/flyter i vatten 
Ett nytt odlingsår har redan börjat! I mitten av januari planterade jag en omgång Chinense-frön: totalt 43 stycken. I samband med det passade jag på att göra en uppföljare på ett experiment jag har skrivit om i ett tidigare inlägg. Det handlar alltså om att jämföra grobarheten hos chilifrön som sjunker, respektive flyter, när man lägger dem i ett glas med vatten. Närmare bestämt handlar det om att verifiera påståendet att frön som sjunker då de läggs i vatten har en högre grobarhet än frön som flyter. Jag fann stöd för det i mitt förra experiment. I det tidigare experimentet hade jag Annuum, Baccatum, Frutescens, Chinense och Pubescens, men denna gång avgränsade jag mig till enbart Chinense. Skulle påståendet gälla även denna gång, för Chinensefrön? Chinensefrön är ofta ganska små och man kunde ju tänka sig att detta i sig skulle inverka på deras förmåga att sjunka.

Sorter


Sorterna som planterades denna gång, samt antalet frön av varje sort, lyder som följer:

3 frön: Aji Brown
2 frön: Bih Jolokia
5 frön: Chocolate Bhut
4 frön: Chocolate Scotch Bonnet
3 frön: Naga Viper
4 frön: Habanero Datil
8 frön: Habanero Lemon
3 frön: Trinidad Scorpion "Butch T"
4 frön: Vit Habanero
7 frön: Yellow Bumpy

Samtliga frön var minst två år gamla. Mer exakt än så känner jag inte till frönas ålder eftersom jag inte själv odlat fram dessa frön.

Procedur innan sådd


Innan fröna planterades fyllde jag ett glas med kranvatten och därefter upprepades följande procedur för varje Chinense-sort:

1. Fröna lades i vattnet och varje enskilt frö drogs under vattenytan med en pincett för att bryta ytspänningen.
2. Vart femte minut räknade jag hur många frön som hade sjunkit till botten, och rörde om i vattnet med pincetten.
3. Efter totalt 20 minuter plockade jag upp fröna ur vattenglaset och planterade dem i vars en cell i pluggboxen.
4. För varje frö som planterades noterade jag vilken sort det var, samt om fröet sjönk eller flöt då det låg i vattenglaset.

Metod och redskap för groddande




Groddandet gjordes i en pluggbox (se bilderna) med billig Eldorado såjord från Willys. Jorden var lätt fuktig redan i påsen men jag hällde ändå på vatten i underbevattningstråget så att ytterligare fukt kunde sugas upp i cellerna. Så fick det stå i ungefär 15 minuter och sedan hällde jag av vattnet från tråget igen, så att det inte skulle bli fööör blött. Efter plantering av alla frön så lade jag på locket och ställde pluggboxen ovanför ett element för att öka grobarheten generellt. När de första groddarna tittade upp, efter 7 dagar, satte jag pluggboxen under ett lysrör som var påslaget dygnet runt.



Resultat


Diagrammet nedan visar hur många frön som hade sjunkit efter 5, 10, 15, och 20 minuter. Totalt sjönk 12 frön (28%) inom loppet av 20 minuter och 31 frön flöt fortfarande (72%). Eventuellt hade ytterligare frön sjunkit till botten om man låtit dem ligga längre tid i vatten. Siffrorna här skiljde sig något från förra årets experiment, då 50% av fröna hade sjunkit efter ca 20 minuter. Jag vet inte om skillnaden här består i att Chinensefrön har lägre tendens att sjunka generellt (de är ofta mindre i storlek än t.ex. annuum-sorter), eller om det berodde på att fröna var ett år färskare förra året, eller något annat.



Därefter kollade jag till pluggboxen en gång varje kväll under exakt 3 veckors tid för att se hur många som hade grott. De första fröna grodde efter 7 dagar. Efter 14 dagar hade 67% av samtliga planterade frön grott. Åtminstone något frö från varje sort grodde inom 3 veckor, så ingen frösort saknade livsduglighet helt. Diagrammet nedan visar hur många frön som grodde efter si och så många dagar:



Återigen bekräftas alltså idén om att frön som sjunker har en högre grobarhet än frön som flyter. Visserligen är antalet frön ganska lågt i detta experiment — bara 12 av totalt 43 frön sjönk – och därför bör man kanske inte dra allt för starka slutsatser. Men det är ändå en slående likhet i resultatet i detta försök jämfört med det försök som jag tidigare skrivit om: I båda fallen hade, efter 14 dagar, ganska precis dubbelt så många frön grott av dem som sjönk jämfört med de som flöt. Av de frön som sjönk så hade denna gång 100% grott efter 14 dagar, i jämförelse med 54,8% av de frön som flöt. Diagrammet nedan visar också att denna tendens var förhållandevis konstant över tid, även om siffrorna avviker en aning i början av perioden (dag 8–10). Men det är ju också att förvänta eftersom antalet frön som grott till en början är mycket lågt, och då blir osäkerheten mycket stor och siffrorna fluktuerar då såklart en del, medan de blir säkrare och säkrare ju längre fram i tiden man kommer eftersom siffrorna då beräknas på ett större antal frön:



Slutkommentar


Resultaten av detta experiment är i stora drag desamma som efter föregående experiment: dvs att grobarheten är bättre hos frön som sjunker jämfört med frön som flyter, då de läggs i ett glas med vatten. I båda fallen var det efter 14 dagar cirka dubbelt så hög grobarhet hos chilifrön som sjunker. Skillnaden är att jag denna gång visade att resultaten tycks bli ungefär desamma om man avgränsar studien till Chinensefrön.

Odla lugnt!


[ 2 comments ] ( 3369 views )   |  permalink  |  related link

Sorter som fungerar en dålig svensk sommar 
Sommaren 2012 odlade jag ganska många olika sorters chili. Uppemot 50 sorter. Syftet var att lära mig lite om vilka sorter som fungerar att odla på friland i Sverige. De flesta sorterna planterades i februari och stod sedan inomhus fram till mitten av maj. Då planterade jag ut dem i marken. Bilderna nedan visar hur det såg ut mot slutet av juli.




Sommaren var som bekant ovanligt kall i år. Temperaturer kring 15 grader mitt på dagen (!) var ingen ovanlighet. På hela sommaren nådde temperaturen bara upp till 25 grader under 8 dagar. Enligt Jordbruksverkets guide till ekologisk odling av chili ska odlingstemperaturen helst ligga mellan 20 och 25 grader celsius och om den ligger under 18 grader så hämmas tillväxten. Även om dygnsmedeltemperaturen förvånande nog inte var uppenbart avvikande från vad som uppmätts andra år så berodde det snarare på att vädret allt som oftast var mulet, vilket förstås betyder relativt sett varma natt-temperaturer, men kyliga och ljussnåla dagar. En annan svårighet som mina plantor mötte var att de fick snålt med ljus under förodlingen inomhus. Det berodde på att jag var mitt i en flytt under våren och därför hade jag varken tid eller möjlighet att ge plantorna någon vidare omsorg.

Alltså gav varken jag eller vädergudarna plantorna vad de behövde och det var inget bra år för den som önskade sig en riklig skörd. Däremot var det ett ganska bra år för att ta reda på vilka sorter som verkligen fungerar att odla i Sverige, även ett dåligt år som detta. Inget ont som inte också har något gott i sig.

Vilka sorter var det då som fungerade? De sorter som gav klart mest skörd i slutändan var Guajillo, Bulgarian Carrot, Espelette, Facing Heaven och Inca Red Drop. Alla dessa sorter tuffade på som om det dåliga vädret inte var något problem. Espelette är en riktigt bra "standardchili", med god smak, och Bulgarian Carrot var den starkaste av de sorter som gav bra skörd, om man är intresserad av det. Guajillo var god som chili på ostmacka, med lite speciell smak.

Sen var det ett antal sorter som gav lite skörd, men inte så mycket. Det var t.ex. Aji Blanco Cristal, Ancho Poblano, Golden Cayenne, Hawaii, Hungarian Hot Wax, Jalapeño, Joe's Long Pepper, Mulato Islena, Pasilla, Peperonico Rosso, samt paprikan Ukranian Sweet. Man kan tänka sig att flera av dessa, eller rent av de flesta, skulle fungera riktigt bra att odla utomhus i Sverige ett år med fler varma dagar.

På vissa av dessa sorter såg man missfärgningar av den typ som kan uppkomma då temperaturerna är för låga. Det gällde t.ex. Jalapeño och Ukranian Sweet (paprika). Peperonico Rosso gav ganska många frukter, men många av dem blev ändå dåliga i det kalla vädret.

Några sorter fick jag bara någon enstaka frukt ifrån, t.ex. Fenir, Lemon Drop, Fish Pepper, Ring of Fire, samt Cascabel. Några av dessa plockade jag omogna innan första frosten, så fick de mogna klart inomhus.

Man kan konstatera att ingen av mina Capsicum Chinense gav skörd innan utomhussäsongen var över, trots att jag hade ett helt gäng sorter. Det är förstås ingen överraskning för den som kan något om chiliodling. Normalt sett tänker man inte tanken att odla Chinense utomhus, men jag ville ändå försöka. Inte heller fick jag någon direkt skörd från någon Capsicum Frutescens (Piri Piri, Tabasco, och Bird's Eye). Den stora majoriteten av de plantor som gav något väsentligt var varianter av Capsicum Annuum, och det är förstås inte heller någon överraskning. Det visade sig också att Capsicum Baccatum tycks fungera i viss mån. Både Inca Red Drop och Lemon Drop är Baccatum-varianter, och den förstnämnda gav bra skörd och den sistnämnda fick jag åtminstone några enstaka frukter ifrån. Förutom dessa två hade jag bara frön till ytterligare en Baccatum-variant, och det var Blondie, men den fick jag av någon anledning aldrig att gro, så den vet jag inte hur den hade presterat annars.

Som jag skrev ovan: Detta var en dålig sommar på flera sätt. Kan man tänka sig att förodla plantorna i riktigt god tid, med växtbelysning, då kan man förstås lyckas med det mesta. I synnerhet om sommaren bjuder på hyfsat väder och ännu mer i synnerhet om man sätter upp enkla odlingstunnlar under början och slutet av säsongen (med ca 3 meter långa elrör och täckväv). Allt hänger på hur mycket hjälp man kan och vill ge plantorna. Nästa sommar kommer jag att satsa på att odla ganska många plantor av färre sorter, och ta frön från de individer som klarar sig bäst.

Om du har odlat någon chilisort utomhus och fått bra resultat vore jag mycket tacksam om du ville kommentera nedan och berätta vilka sorter du odlade!

[ 1 comment ] ( 4969 views )   |  permalink

Målet med mitt chiliodlande: filosofi och praktik 
Målet med mitt chiliodlande är att få fram sorter som fungerar bra att odla utomhus i Sverige med så liten ansträngning som möjligt. Det handlar dels om att hitta sorter som redan finns och som fungerar hyfsat redan från början, men det handlar också om att gradvis anpassa sorterna genom att odla dem generation efter generation, och samla frön från de plantor som växer bäst.

Inte nog med att jag vill att sorterna ska fungera bra att odla utomhus i Sverige. Jag vill också att de ska klara sig så bra som möjligt utan att man fjäskar allt för mycket för dem. Exempelvis så väljer jag avsiktligt att inte spaljera rangliga plantor som inte klarar av sin egen tyngd. På så vis får jag se vilka plantor som klarar sig bra ändå, och så samlar jag frön från dessa. Annars leder det i förlängningen till att man står där med sorter som måste spaljeras, och det vill jag undvika, oavsett hur många generationer det tar för de evolutionära processerna att nå dithän. Förr eller senare är man där.

Enligt precis samma logik vill jag få fram sorter som t.ex. inte kräver alltför mycket gödslande. Ger man allt för mycket näring till sina plantor så står på lång sikt tillslut där med "high input"-grödor som kräver mycket näring för att växa som de ska, och som blir känsliga för sjukdommar och angrepp från insekter om man inte proppar dem med näringsämnen. Vill jag ha stor skörd så kan jag lika gärna plantera några plantor till istället för att lägga supermycket energi på att få varje planta helt optimal.

Jag tror ni ser den underliggande logiken här. Jag odlar i den jord som finns på platsen och blandar inte med vermiculit, perlite, eller leca. Jag vattnar bara när det verkligen behövs. Kort och gott undviker jag alltså medvetet alla former av "fjäsk" för mina plantor. Som det sägs ibland: Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Det vill säga att många små steg, där varje enskilt steg har goda intentioner, kan ändå leda till något dåligt i ett större perspektiv.

Det krävs lite självdisciplin för att hålla sig till ett sådant tillvägagångssätt till odling. Till en början ville jag nästan reflexmässigt fjäska för plantorna och "hjälpa" dem på olika vis. Numera känner jag inte så längre, även om det händer att jag gör enstaka små avsteg från detta. Det handlar om att odla för framtiden och evigheten, och inte bara för nuet. Jag vill odla med naturens hjälp och inte kämpa emot den med näbbar och klor. Istället för växtlampor tar jag hjälp av solen. Istället för växthus så låter jag plantan stå under bar himmel, och behöver därför inget bevattningssystem, och samtidigt får jag gratis bekämpning av ohyra från naturliga fiender så som spindlar och annat. Och så vidare. Den som vill fördjupa sig i filosofin bakom detta tillvägagångssätt till odling kan läsa Masanobu Fukuokas klassiker "One Straw Revolution" från 1978 om så kallad Natural Farming:



I den mån jag "hjälper" plantorna så handlar det snarare om mer indirekt form av hjälp, så som t.ex, att odla plantorna tillsammans med gröngödselgrödor som klöver, vallört, bovete och annat organiskt material, som på sikt leder till förbättring av den jord som finns på platsen — både vad det gäller dess struktur och näringsinnehåll.

Ett klart undantag från det generella tillvägagångssättet är dock att jag sår och driver upp plantorna inomhus, innan utplantering i marken senare på våren. Annat tycks helt enkelt inte funka här i Sverige. Om fröna alls gror så blir säsongen ändå för kort för att man ska hinna få ut någon skörd på slutet. Om någon mot all förmodan faktiskt har lyckosamma erfarenheter av direktsådd av chili och lyckas få ut skörd innan det blir för kallt ute på hösten, hojta till och berätta vilka sorter ni använde och hur ni gjorde! Men jag måste erkänna att jag skulle bli mycket förvånad om någon faktiskt gör det.

Med detta sagt så kan det förstås vara kul att ha en och annan planta inomhus också, med växtlampor, växtnäring, specialjord, och hela baletten. Jag har några sådana plantor på mitt arbetsrum på jobbet, för att ha något att vila blicken på. Jag har också oftast några plantor i kruka på balkongen, med lite hästgödsel i jorden, och liknande. Det handlar då mest om att se hur olika chilisorter växer och det roliga med att smaka deras frukter — även sorter som inte går att odla på vanligt sätt i Sverige. Ändå är det bara då jag odlar på friland, i samklang med naturens element, som det känns som att jag odlar på riktigt.

[ add comment ] ( 364 views )   |  permalink


<<First <Back | 1 | 2 | 3 | Next> Last>>