Chiliodling på friland

Målet med mitt chiliodlande: filosofi och praktik 
Målet med mitt chiliodlande är att få fram sorter som fungerar bra att odla utomhus i Sverige med så liten ansträngning som möjligt. Det handlar dels om att hitta sorter som redan finns och som fungerar hyfsat redan från början, men det handlar också om att gradvis anpassa sorterna genom att odla dem generation efter generation, och samla frön från de plantor som växer bäst.

Inte nog med att jag vill att sorterna ska fungera bra att odla utomhus i Sverige. Jag vill också att de ska klara sig så bra som möjligt utan att man fjäskar allt för mycket för dem. Exempelvis så väljer jag avsiktligt att inte spaljera rangliga plantor som inte klarar av sin egen tyngd. På så vis får jag se vilka plantor som klarar sig bra ändå, och så samlar jag frön från dessa. Annars leder det i förlängningen till att man står där med sorter som måste spaljeras, och det vill jag undvika, oavsett hur många generationer det tar för de evolutionära processerna att nå dithän. Förr eller senare är man där.

Enligt precis samma logik vill jag få fram sorter som t.ex. inte kräver alltför mycket gödslande. Ger man allt för mycket näring till sina plantor så står på lång sikt tillslut där med "high input"-grödor som kräver mycket näring för att växa som de ska, och som blir känsliga för sjukdommar och angrepp från insekter om man inte proppar dem med näringsämnen. Vill jag ha stor skörd så kan jag lika gärna plantera några plantor till istället för att lägga supermycket energi på att få varje planta helt optimal.

Jag tror ni ser den underliggande logiken här. Jag odlar i den jord som finns på platsen och blandar inte med vermiculit, perlite, eller leca. Jag vattnar bara när det verkligen behövs. Kort och gott undviker jag alltså medvetet alla former av "fjäsk" för mina plantor. Som det sägs ibland: Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. Det vill säga att många små steg, där varje enskilt steg har goda intentioner, kan ändå leda till något dåligt i ett större perspektiv.

Det krävs lite självdisciplin för att hålla sig till ett sådant tillvägagångssätt till odling. Till en början ville jag nästan reflexmässigt fjäska för plantorna och "hjälpa" dem på olika vis. Numera känner jag inte så längre, även om det händer att jag gör enstaka små avsteg från detta. Det handlar om att odla för framtiden och evigheten, och inte bara för nuet. Jag vill odla med naturens hjälp och inte kämpa emot den med näbbar och klor. Istället för växtlampor tar jag hjälp av solen. Istället för växthus så låter jag plantan stå under bar himmel, och behöver därför inget bevattningssystem, och samtidigt får jag gratis bekämpning av ohyra från naturliga fiender så som spindlar och annat. Och så vidare. Den som vill fördjupa sig i filosofin bakom detta tillvägagångssätt till odling kan läsa Masanobu Fukuokas klassiker "One Straw Revolution" från 1978 om så kallad Natural Farming:



I den mån jag "hjälper" plantorna så handlar det snarare om mer indirekt form av hjälp, så som t.ex, att odla plantorna tillsammans med gröngödselgrödor som klöver, vallört, bovete och annat organiskt material, som på sikt leder till förbättring av den jord som finns på platsen — både vad det gäller dess struktur och näringsinnehåll.

Ett klart undantag från det generella tillvägagångssättet är dock att jag sår och driver upp plantorna inomhus, innan utplantering i marken senare på våren. Annat tycks helt enkelt inte funka här i Sverige. Om fröna alls gror så blir säsongen ändå för kort för att man ska hinna få ut någon skörd på slutet. Om någon mot all förmodan faktiskt har lyckosamma erfarenheter av direktsådd av chili och lyckas få ut skörd innan det blir för kallt ute på hösten, hojta till och berätta vilka sorter ni använde och hur ni gjorde! Men jag måste erkänna att jag skulle bli mycket förvånad om någon faktiskt gör det.

Med detta sagt så kan det förstås vara kul att ha en och annan planta inomhus också, med växtlampor, växtnäring, specialjord, och hela baletten. Jag har några sådana plantor på mitt arbetsrum på jobbet, för att ha något att vila blicken på. Jag har också oftast några plantor i kruka på balkongen, med lite hästgödsel i jorden, och liknande. Det handlar då mest om att se hur olika chilisorter växer och det roliga med att smaka deras frukter — även sorter som inte går att odla på vanligt sätt i Sverige. Ändå är det bara då jag odlar på friland, i samklang med naturens element, som det känns som att jag odlar på riktigt.

[ add comment ] ( 364 views )   |  permalink


<<First <Back | 1 | 2 | 3 | Next> Last>>